Spelindustrins kommande skifte

Efter att spelmonopolets vara eller icke vara dragits i långbänk under decennier, sker sannolikt en omreglering under 2019. Spelutredningens förslag innebär bl a ett licenssystem med en spelskatt på 18 procent som tas ut på företagens netto efter att vinster betalats ut. Regeringens roll som tillståndsgivare upphör, Lotteriinspektionen blir Spelmyndigheten och övertar all licensgivning av spel.

I diskussionen kring en omreglerad spelmarknad, märks såväl oro för spelmissbruk som över skatteflykt av spelbolagens miljoner och samtidigt att värna folkrörelserna inkomster av lotterier. För vem gäller omtanken: spelare, statskassa eller föreningsliv? Svaret är samtliga, men intresset och prioriteringar skiftar över tid. Studier visar att frågor om det skadliga spelandet, bidragen till föreningar och skatteintäkter präglat samhällsdebatten under många år.

Henrekson och Einarsson beskriver i en rapport från Handelshögskolan, att statliga utredningar under 2000-talet, om spel och lotterier, till stor del fokuserat på den utländska spelmarknaden. En växande marknad som sker på Internet och som vänder sig till svenska konsumenter, innebar en teknisk utveckling man försökte parera. Under 1970-talet och fram till Internet, var istället ambitionen en aktiv spelpolitik. Författarna pekar på att utredningarna flyttat fokus från de stora folkrörelserna och de små föreningarnas spelintäkter, till att lyfta de negativa sidorna av spelande. Från föreningsliv till spelmissbruk.

Malta är landet som positionerat sig med attraktiva bolagsskatter och här finns också många spelbolag med casinosidor som vänder sig till svenska spelare. Men potentiella skattemedel som försvinner utom statskassans räckhåll, är på intet sätt ett modernt fenomen även om tekniken med Internet, spel och betallösningar förstås gjort spelandet mer tillgängligt. I Sverige rådde totalförbud mot lotterier från mitten av 1800-talet, eftersom spel ansågs vara fördärvligt för individen och för samhället. Men redan då spelade svenskarna på utländska lotterier. Robert Ihrfors beskriver i sin avhandling Spelfrossa – Spelets makt och maktens spel (2007) hur svenska politiker oroade sig för stora summor som lämnade landet genom utländska lotterier. Vid sekelskiftet kan det försvunnit 7-10 miljoner kronor årligen till utlandet på spel, främst på danska och tyska penninglotterier. Astronomiska summor när man jämför ex 10 miljoner för byggandet av järnvägen mellan Gällivare och Riksgränsen. Men även om det rådde förbud, fanns tillfälliga lotterier. Tillfälliga lotteritillstånd som användes av städer, kyrkliga samfund, politiska partier, idrottsföreningar m.fl. för att finansiera teatrar, kyrkor, idrottsarenor. Undantag från lotteriförord­ningen, beviljades år 1897 när ett stort svenskt penninglotteri anordnades till stöd för Stockholmsutställningen. Under 1896-1900 renderar tillfälliga lotterier ca 35 miljoner kronor.

Det fördes även diskussioner om att finansiera socialförsäkringar med lotterier. I flera riksdagsmotioner runt år 1900 föreslogs ett statslotteri för att finansiera den obligatoriska pensions- och sjukförsäkringen. En ansats till att oskadliggöra det skadliga spelandet, ett slags statligt avlatsbrev.  Även om det stundtals rådde stor enighet, kom man aldrig fram till en lösning. PPM-systemet som infördes närmare 100 år senare (1995), har i mer eller mindre offentliga samtal jämförts med just lotteri. Stefan Engström, utredare för regeringens premiepensionsutredning, intervjuades i Placera.nu: “Större delen av svenskarna saknar tillräcklig kunskap för att lyckas med sina PPM-placeringar. Att göra ett bra premiepensionsval är lika svårt som att vinna på lotteri.”

Så vem drar nitlotten efter den nya spelregleringen? Den som vinner respektive försvinner, blir klart först efter riksdagens beslut. Det är idag endast Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som står bakom ett fortsatt spelmonopol, vilket alltså ger en politisk majoritet för förändring.  Med utgångspunkt i liggande förslag, kan några förmodade scenario skönjas. Spelbolag som deltagit i remissrundan, ser inget större problem med den föreslagna skattesatsen. Hänvisningar sker dock till Storbritanniens 15 % som optimalt, vilket man anser ger en hög kanaliseringsgrad: andelen spelbolag som ansluter sig till licenssystemet. Fortsatt skattebefriade är ideella föreningar som kan vara mer eller mindre beroende av lottförsäljning etc. Det bör dock påpekas att för detta, krävs prövning och godkännande enligt EU:s statsstödsregler.

Det är svårt att spekulera i om det blir färre casinosidor. Även om mindre aktörer försvinner p g a bristande resurser att ex möta licenskostnader och krav på omsorg om spelare, kan intresset växa ytterligare från utländska bolag. Företagen som genererar trafik till casinosidorna, affiliates, kan behålla/stärka sin ställning om marknadsföringslagen skärps och trafiken i högre grad leds via Google. Landbaserade casino får som idag, endast drivas av den svenska staten, men samtidigt sker en stadig ökning av live-casinospel över nätet.

Mellan tummen och pekfingret blir det förändringar i gynnsam riktning för det stora flertalet. Mer skattepengar till vår gemensamma plånbok. Mindre seriösa aktörer försvinner när kraven ökar. Men oavsett vad som sker, lär vi nog ta del av diskussioner om spelmissbruk vs skatteintäkter vs föreningsliv, även i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *